Jag säger inte att jag inte vill att han städar. Men…

Min högt vördade, älskade make har städat sitt skrivbord. Det är ju jättebra. Egentligen. Klart att jag är glad att han emellanåt visar lite städiver. Det är bara det att hans städning av sitt skrivbord till vad som gränsar till helt och fullkomligt gick ut på att flytta grejerna på hans bord till mitt bord. Detta leder förstås till att mitt bord ser ut som om en ondskefull kopieringsmaskin druckit sig full på kaffe, ätit ett tjugotal biblioteksböcker och sedan spytt på mitt skrivbord. Där ligger numera böcker, papper och post-its – en oroväckande stor andel av dem med kaffefläckar – i en sådan ordning att det skulle få vilken psykolog som helst att dra långdragna slutsatser om både min barndom och mitt sexliv.

Och det är klart att man inte ska göra generaliseringar men herregud ändå att män inte kan städa som vanligt folk. Eller att… Ja, ni vet… Min man inte kan städa som jag vill. Så jag konfronterade honom med något lugnt och sansat i stil med ”men du har ju förihelvete bara lagt allt jävla grejer på mitt bord fattaru inte att jag måste kunna sitta där och jobba eller”. Och han svarar något lika trevligt som var ganska nära ”men det är för fan dina egna jävla grejer” och jag sa säkert något om att jag varit gravid i nio månader och han sa att han faktiskt köpt en kamera till mig och sedan gjorde vi som alla gifta par. Vi tittade på TV hela kvällen.

För visst kanske jag oftast brukar städa mitt eget skrivbord genom att lägga de grejer jag inte för tillfället använder på hans bord. Så skulle det kanske kunna vara. Men det känns ändå inte rättvist när hans skrivbord nu är helt tomt och mitt… liksom inte är det.

About these ads

6 reaktioner på “Jag säger inte att jag inte vill att han städar. Men…

  1. Jag postar INTE en bild på mitt skrivbord. Det är helt enkelt FÖR förnedrande.
    Men jag misstänker att en arkeolog skulle ha rätt kul här.
    Kanske hittar h*n tom inloggningsuppgifterna från comjävlahem till min mail? #installeratomdatorn

      • Jag gjorde en kraftansträngning. Det resulterade i en halv kubikmeter slängt papper (betalda räkningar, öppnade kuvert, olästa Buffé [Vad är det med den där idiotiska plastfolien de lindar in tidningen i? Som om man orkade öppna den då??], en upphittad fin-ansiktskräm [som jag trodde att jag glömt på jobbet], lösenordslapparna från comjävlahem som jag letade efter, eftersom jag installerat om datorn och behöver en fungerande mail, samt en massa bortglömda och nu påminda läskiga vab-papper från försäkringsjävlakassan. Samt Windows7-dvd:n, en roman som borde återlämnas till sin ägare, ett tygprov på valkat ylle… Ja. Du ser. Jag skulle kunna blogga om det här, men det tänker jag inte.

  2. Pingback: Min kritik av Genusteori – Hur kan allt vara någons fel? – Hur kan allt öht anses fel? « Aktivarum

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s