Altanstädning. Gräva fram utestolarna och sitta i solen.
”Mamma, så här kan vi ju sitta varje dag!”
Ok då.
Barnen är ordentligt taggade inför påsk. Dels för att man får påskägg och för att det är spännande när deras lätt indoktrinerade historikermamma drar häxberättelser. Dels för att det är årets höjdpunkt när jag flippar över att den satans överdimensionerade haren som bor här i trakten knaprar i sig mina krokusar. Vartenda år.
”Mamma vi får påskägg av påskharen. Du får uppätna krokusar”. Jo. Tack. I år är skyddet för krokusarna det enda som gör att jag förlåter en halvmeter snö i trädgården i slutet av mars.
Men annars är det idel fjärilar i magen och påskgräsodling och kycklingar och fjädrar och ”mamma, är det inte vår snart?” (”jo, snart” – ”varför?”). I söndags, på Palmsöndagen, gick barnen påskkärring och samlade in så mycket godis att vi alla trodde att de blivit magsjuka på kvällen. Och så har vi ätit våfflor. Eller. Somliga använde våfflorna mer som en tallrik för att få i sig glass. Så färgade vi saker gula genom att koka dem i lite vatten med gurkmeja, till barnens stora förtjusning. Och vi har njutit av solen. Härrimingud så vi har njutit av solen, från att det är ljust när man vaknar på morgonen till de sprakande solnedgångarna på kvällen.
Det är den där tiden på året när man kastas mellan hopp och förtvivlan, mellan takdropp och snöstormar, mellan fågelkvitter och beckmörker. Det är just den tiden på året då jag brukar packa ungarna i bilen och åka till Tuusulan Kukkatalo för att frossa i vårblommor. Vi köper sköra inkaliljor och hortensior som är så blå att man nästan blir blind och färgglada primulor i mängder, planterar om dem i krukorna som hyacinter och amaryllis just fått lämna och trycker ner små fåglar och fjärilar för 60 cent styck. När jag fotograferar dem slår små dunster av ljuvlig vårdoft emot. Puff. Puff. Och så känns det lite lättare. Som om det är mest takdropp och fågelkvitter. Mer hopp än förtvivlan.
Efter fler försök än vad jag kan eller vill komma ihåg tycker jag mig ha funnit den perfekta kombinationen för chokladkaka. Världens lättaste också, vilket i min värld är ett viktigt kriterium.
Rör ihop
150 gr smält smör
1 ägg
3,5 dl mjöl
1 dl mjölk (riktig mjölk, inget fettfritt crap)
4 msk bra kakao
2,5 dl socker
1 msk mörk sirap
1 liten gnutta salt
När smeten är ordentligt blandad häller man den i en ugnsform (smord eller med bakplåtspapper, om man vill bespara sig en del besvär med att sprätta loss). Därefter trycker man i frysta jordgubbar efter smak, varefter man skjutsar in hela härligheten i ugnen på 200 grader i ganska exakt 20 min. Det ska bubbla om jordgubbarna.
Kakan serveras med fördel med glass och/eller vaniljsås. Själv tycker jag att det bästa komplementet till en bit chokladkaka är en till bit. Men man kan ju ta glass till ändå.