På tisdag ska jag föreläsa om korstågen. Det är egentligen ett ämne med lite väl mycket datum och namn på härförare för att vara min grej, men jag kommer att fokusera på de där sakerna runt omkring, de där som man inte kan googla sig till på två sekunder. Lite mera varför och hur än vem och när, alltså.
Föreläsningen börjar förvisso med korståget mot muslimerna, men det är ofrånkomligt att också tala om korstågen mot finnarna. Och jag läser med stigande fascination om hur vanlig föreställningen är att kung Erik den Helige och biskop Henrik tillsammans reste från Sverige till Finland för att kristna finnarna i slutet av 1150-talet. När man googlar populärvetenskapliga framställningar verkar avståndet till den senaste forskningen fullkomligt astronomisk och de nationella undertonerna inte ens diskreta. Erik, Henrik och Lalli (som enligt legenden ansvarade för att Henrik led martyrdöden) är alla lika heliga i det avseendet.
Men idag finns det inte många historiker som skulle acceptera Henriks och Lallis historicitet. Det finns inga samtida källor som nämner någon av dem och även om vissa strofer i legender kan härledas till 1200-talet kvarstår det faktum att själva de textuella kvarlevorna (alltså dokumenten) är daterade till tidigast 1400-talet. De kan alltså inte ens med lite välvilja sägas trovärdigt avspegla historiska händelser, ett faktum som bekräftas av att en hel del angivna datum kolliderar med datum ur andra källor. Är det omöjligt att Henrik existerat? Nej då. Det finns bara ingenting som tyder på det.
Därtill ska också läggas hela korstågsidén. Om Erik (Jedvardsson) den Helige vet man med säkerhet inte mer än att han var kung i Västergötland. Hans inflytande på riksnivå kan ifrågasättas – faktum är att hela begreppet riksnivå för en tid som var så pass splittrad kan ifrågasättas – och det står klart att hans kändisskap är en politisk efterhandskonstruktion snarare än en effekt av något han de facto gjorde. Att en person som Erik, i en tid som 1100-talets politiska kaos, skulle få för sig att dra på korståg för att kristna finnar är inte så lite osannolikt. Att Erik ens om han vore en riktigt stor kung skulle kunna uppbåda resurserna i manskap och penningar i 1100-talets Sverige för att bege sig på något som skulle kunna liknas vid ett korståg är ytterst otroligt.
Det första korståget till Finland har aldrig inträffat. Biskop Henrik har med största sannolikhet inte funnits och Lalli har definitivt inte gjort det. Erik den Helige var en bricka i ett politisk spel, utspelat efter hans död. Och svenskarna har varken koloniserat Finland eller dragit på korståg mot finnarna. Det är dags att dagens forskare populariserar sina resultat så att vi äntligen kan komma bort från den här nationalistiska snedvridningen.
Läs gärna Tuomas Heikkiläs Sankt Henrikslegenden. Det är en bra start.
Hit och dit och tillbaka igen 
Charlotte – Du är en riktig ”spoil sport”. Dock är det gott att du river av lite av de nationalistiska slöjorna. Visserligen har de inte dolt något annat än att myter är dunkla, att den finska bonden är tapper och att kung Erik var ädel och att den stackars biskop Henrik kanske inte fanns.
Finns det inga små anteckningar hos biskopen i Bremen om rörelser i norr?
Det finns anteckningar från påvestolen rent av. Men de säger inget mer än att påven i början av 1170-talet inte är särskilt imponerad över finnarnas kristna iver. De anteckningar och notiser som finns är ytterst sporadiska och det finns ingenting, någonstans, som tyder på att vad som nu är Finland skulle ha kristnats med våld.