Ni vet hur man ibland säger att något var på medeltiden för att säga att det hände för riktigt, riktigt länge sedan? Så, hur gjorde folk som faktiskt (lyckligt ovetande) levde på medeltiden när de ville understryka att något hänt för länge sedan? Jo, så här:
Året är 1413 och Sten Haraldsson Gren har kommit till tinget för att lämna fram klagomål om att en viss Esbjörn Djäken har hävdat att borgen Ål (där slottet Grensholm ligger nu) skulle höra till kungen. För att lösa konflikten fick åldermän och 12 av traktens betrodda män – en nämnd – rannsaka frågan. Därefter
”witnadho oc sworo [de] at Aal war alder kunungx tridhiung oc at kronan enghin ræth thær til hafdhe, vthan hafwer warit aff heedhnom høøs herra ægha oc fæelst”
”vittnade och svor [de] att Ål aldrig var kungens treding och att kronan inte hade någon rätt därtill, utan [det] har sedan hedenhös varit ägt av en herre och frälsegods”
Inför denna kraftfulla bevisning dömdes Ål till fortsatt frälse och Sten Haraldsson fick rätt.
(Hela urkunden, SDHK 18152, finns att läsa här!)
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag går på en kurs var vi lär oss läsa och tolka de här (motsvarande) urkunder och diplomer och (inte som tur mera) runstenar (det var svårt). Himlaroligt!