Kan vi inte bara göra så att vi går på kalas och äter vad vi vill utan att göra en stor grej av det, okej? För om jag måste gå på ett enda kalas till där kvinnor i alla åldrar sitter och ojar sig över att de inte borde och näe de avstår och ajaj bara en bit så får jag spunk.
Spunk.
Vad sänder det för signaler till de unga flickor (och pojkar) som sitter runt ett dignande bord när kvinnor konstant vaktar på sig själva och varandra? Vad sänder det för signal till våra döttrar när kvinnorna runt omkring dem får komma med på kalas men inte njuta av maten utan dåligt samvete? Så om du går på kalas och inte riktigt vet om du förtjänar att äta något av det som värdarna med stor möda tillagat för att fira till exempel sitt barn eller sitt begynnande äktenskap, använd din inre röst för överläggningar. Mmmkay?
Hit och dit och tillbaka igen 
Amen! Og de samme kvinnene skjønner ikke hvorfor unge jenter får så dårlig forhold til kropp og mat…
Precis!
Ja. Fast jag har perioder när jag sockerstrejkar helt enkelt för att jag då slipper chokladsuget i vardagen och abstinensbesvären efter en sockerrik helg och då är det lättare att sockerstrejka helt och hållet. Däremot vill jag gärna undvika att göra en stor grej av det och de perioder när jag inte sockerstrejkar äter jag med god aptit och njuter av det jag äter. Tyvärr är det ofta andra runtomkring som gör en grej av det.
(Det kanske ger andra ett dåligt samvete och/eller är oartigt mot värdarna men samtidigt vill jag heller inte trigga mitt sötsug bara för att ta hänsyn till andras känslor framom det som får mig att må bra.)
Håller fullkomligt med! Jag tycker att man har all rätt i världen att avstå om man vill, oavsett varför, men då gör man det liksom smidigt. Man kan ju säga till exempel att man inte orkar istället för att man bantar, eller man kan säga nej tack till en sak och be om lite mer av något annat. Eller så kan man säga att man tänker äta tårtan men stoppa den i en låda och ge den till mig.
Jag har nog förklarat varför om folk frågat eller sagt något, d.v.s. att jag avstår bulla, glass och godis fram till den dagen/månaden/högtiden (inga andra restriktioner, jag tar t.ex. gärna ett saftglas om te inte finns som alternativ). Egentligen skulle jag kunna skriva en hel uppsats om det här som att jag aldrig kommer att banta men jag mår ju bäst fysiskt och psykiskt om jag äter mat lagad från grunden på regelbundna tider. Jag vill inte prata vikt heller, det finns ju SÅ många andra samtalsämnen som är tusen gånger intressantare. Fokus ligger på att jag vill må bra psykiskt och fysiskt och vara nöjd med mig själv som jag är och inte slösa bort tiden på att hacka ner på mig själv för att nu BMI råkar vara för högt.
Jag blir så innerligt irriterad vareviga gång som det äts något gott i min svärmors sällskap! Vi bjuder på hollandaise-sås till sparrisen och mannen berättar att det lagas huvudsakligen på smör och äggulor: ”Ojoj, det innehåller säkert mycket kalorier”. Chokladkaka: ”Det här är säkert ingen bantningsmat”. Fransk smörkaka: ”Jisses vad mycket kalorier”. Jag struntar blankt i vilka tankar som går genom hennes huvud och jag har även förståelse för tillfälliga perioder av vilja att ta en liten hälsokur, men det är bara dålig smak att ojja over smörmängden varje gång när någon har lagat något gott! Kan ju tilläggas att i början av vår närmare bekantskap var mitt eget förhållande till mat inte det hälsosammaste, så det hjälpte väl knappast så mycket att ha någon som poengterade hur tjock man blir av allt hela tiden…
Suck. Klart att det är mycket kalorier i hollandaise och chokladtårta liksom, det behöver man väl knappast påpeka. Som att bli serverad en kopp kaffe och bah ”oj vad det smakade kaffe”. KLART ATT DET GÖR!
Och herrigud vad sugen jag blev på fransk smörkaka…
Tack för det här inlägget, det bästa jag läst på länge!
Det här är så viktigt men sådant som så många struntar i. Istället håller de på och lär barn och unga att skämmas för sina matval.
Jag tycker förresten samma regel gäller om en vuxen inte tycker något är gott. Det är helt ok att tycka det, men man behöver inte säga det högt, det är bara elakt och det lär barn och unga att det är ok att vara elak med personer som lagat den mat man inte gillar.
Håller med! (Om det inte är någon som lagat brysselkål för då var det den som var elak först.)
Om det endast vore på kalas! (Ok, det är svintråkig attityd på kalas när man bara vill ha trevligt). Men jag tycker att det har varit så på varenda arbetsplats jag varit på. Så fort man byter kollegor börjar arbetet om med att uppfostra vuxna människor att sluta kroppshetsa kring kakor. Ta eller låt bli men håll käften, för faaan.
Hear hear!varför säger man ens något sådant offentligt,fattar int!önskar dom höra att dom visst kan ta till och att dom inte alls är runda/feta?
Spinner vidare på temat och tar mig friheten att länka till dig 🙂
Ja! Väl talat! Jag har jobbat på många olika arbetsplatser och kan lugnt säga att det inte finns något som gör mig så obekväm i en arbetsgemenskap som när det ojas och vojas om kakor och vikt och kolhydrater runt kaffe- och lunchborden. För jag har extra postgraviditetskilon jag inte gillar, men jag varken vill eller orkar späka mig för det. Och så försöker jag intala mig att jag ändå är okej. Och så får jag det bekräftat att jag nog ändå inte är det. Inte om jag äter. Aaargh!